Nedräkning
Hej på er! Nu är det bara två dagar kvar till vi ska åka till Stockholm och jag längtar och är såå förväntansfull. Låter kanske barnsligt, men jag längtar efter min pappa som jag inte har träffat på flera år. Jag ska ge honom en stor kram när jag ser honom och jag ska säga till honom att jag är glad att jag har just dig som pappa. Även om jag är vuxen så kommer jag alltid vara barn till mina föräldrars och jag har tur som har så fina föräldrar som alltid finns och ställer upp för mig oavsett vad det är. Jag kan säga att min mamma och pappa har inte haft det lätt med mig och jag har gjort dom illa på många sätt och sårat och svikit dom och alla i min familj. Det jag kan göra nu i framtiden för dom är att kämpa på, åt samma håll som jag gör just nu. Jag vet att dom är stolta över mig att jag har nått hit och jag jag kan ärligt talat säga att jag är stolt över mig själv. För ett år sen så hade jag inget hopp, ingen tro, jag trodde aldrig att livet skulle bli bra igen. Men, med mycket blod , svett och tårar så gick det och jag har kommit en bra bit och jag ska fortsätta kämpa.
