Stå på egna ben!
I slutet av denna vecka så flyttar jag från Finjagården där jag har bott i ett och ett halvt år och har gjort min DBT behandling. Alla frågar mig om jag känner mig redo och jag undrar om man nånsin blir redo egentligen och det finns ju alltid saker man kan jobba med hos sig själv så redo helt kanske man aldrig blir.
Jag ska nu stå på helt egna ben och ta hand om mig själv och inte ha folk omkring mig hela tiden som jag är van vid. Det som har varit skönt på Finjagården är att det alltid fanns någon att prata med när man är pratsugen , nu så har jag inte den förmånen längre utan måste skaffa mig ett nytt umgänge.
Lägenheten är fortfarande inte klar och jag hoppas i alla fall att vi ska få något slags besked om när det kan bli inflytt. Allt har tagit så lång tid och dom har hallt på att renovera sen Januari och dom är fortfarande inte klara så det är väldigt frustererande att inte veta när jag ska få flytta in.
På onsdag ska det hållas ett möte om min minsta dotter Meja och jag är jätte spänd över hur det ska gå och jag hoppas att resultatet blir att jag får bättre relation till Mejas familjehemsföräldrar för som det ser ut nu så funkar det inte så bra. Jag tror och hoppas att allt löser sig till det bästa.
Det var nog allt för ikväll på återseende kram Sara och Åke
